Åsa Lindestams blogg: januari 2010

söndag 31 januari 2010

Arbetslöshet...

Undrar hur regeringen kan räkna? Igår i debatten sa Fredrik Reinfeldt att 100 000 fler var i arbete nu. Det kan inte beröra Gävleborg...
Jag läser direkt i Länsstyrelsens rapport för vecka 4: nu är 4 827 unga arbetslösa i Gävleborg vilket motsvarar 19.5 % av alla inom åldern 18-24 år. Totalt i landet är det 100 162 personer i den åldern som är arbetslös eller i aktivitetsåtgärd. Och detta är en ökning med 53.1% jämfört med samma vecka förra året.

I hela landet var 438 351 personer arbetslösa eller program. I Gävleborg är det 18 232 som är öppet arbetslösa eller i program. Och då står Reinfeldt och säger att det är 100 000 fler i jobb nu..? Det måste bero på en enorm befolkningsökning..? Eller...?

Annars anser jag att de borgerliga inte inser att den offentliga arbetsgivaren är stor och att mindre pengar till kommuner och landsting gör att varsel o uppsägningar duggar tätt. Lärare, sjuksköterskor o annat som de pratar om får packa ihop och gå hem. Nån sa på Facebook: Det måste vara bättre för en förskollärare att ha en jobbarkompis än 1700 kr i plånboken...och det ligger mycket i det.

Undrar ockås vad pensionärerna tänker när (KD) säger att de vill satsa på skattesänkning för pensionärer och Maud Olofsson (C) säger "Nää!" med eftertryck...? Enighet - eller...?

Debatten igår klargjorde mycket runt enighet, valrörelsen känns som den verkligen har börjat och det ska bli spännande att följa debatten om kärnkraft och hur (C) kommer att hantera de 3-4 som tänker rösta emot sitt parti i förslaget att utöka kärnkraften.

torsdag 28 januari 2010

Därför förloras krig...


Lyssnar på en deckare i öronen medans jag trampar på träningscykeln. Det berättas om hat som uppstod i 2:a världskriget och hur det fortplantas och drabbar omgivningen även i fredstid många år senare. En fiktiv historia som nästan kunde vara sann.


Mina tankar går till Allan Widmans veteranutredning. Hoppas att det kommer många och genomtänkta förbättringsförslag när den offentliggörs. Hoppas den leder till att vi tar hand om våra soldater som varit i länder där de hemskaste syner har spelats upp framför dem. Och att vi använder de mest begåvade från varje yrkeskategori för att hjälpa varje soldat att få leva ett liv i Sverige utan ångest och mardrömmar i flera år efteråt.


Tänker också på det toppmöte med Karzai och utrikesministrarna som träffades i England igår. Media skrev en hel del, om hur USA nu ändrar sig och funderar över "hearts and minds", att vinna befolkningens förtroende som vägen mot fred.


Kan droppen urholka stenen?

Jag hävdar med en dåres envishet att kriget i Afghanistan aldrig kan vinnas med militär men freden kommer med civil insats.

Men det måste till kvinnor med!

På förskolan idag sätter medvetna förskollärare inte längre varannnan kille, varannan tjej när barnen ska äta. Pojkarna förut utvecklade inte sitt språk, de kunde säga "öhhh" och då räknade flickan med en snabb blick ut att han menade "Vill du vara snäll och skicka mjölken". Pojkarnas språk utvecklades inte då, de tappade flera ljud i munnen och är genom hela skolgången ca ett år efter flickor. Paralleller kan även dras med enkönade arbetsplatser som vi alla vet bör undvikas, det ger inte en god arbetsmiljö. Likaså bolagsstyrelser eller forskningsprojekt: när de inblandade är olika lyfter tanken längre (om de tar intryck av varandra!)

Det händer samma sak i krig. När missionerna är så gott som enkönade tappar männen den del som de inte är präglade att se och jobba för. Att förinta fienden blir målet. Men hur går det med befolkningen? USAs krigsföring är ett tydligt exempel på detta.


Tänk om de kunde vakna till nu och inse att allt inte är svart eller vitt. Att byäldsten kan vara både krigare men också familjefar. Att talibanen är ledare men också ansvarig för sin grupp. Att ledarna är vänner men också ingår i större nätverk av bekanta och släkt. Och det spelar roll för freden. Och att man måste leva som man lär . Både amerikaner och afghaner.


Tänk om den civila delen kunde få lika stort utrymme och vara lika välplanerad som den militära. Tänk om vi kunde sluta se Afghanistan som ett land där vi börjar jobba i den värsta delen utan istället ser landet som delar och börjar att arbeta i de lugnare delarna med de civila insatserna och ser till att afghanerna får veta det. De som flyr till andra länder kunde få en fristad i Afghanistan istället, varför inte i Mazar-e-Sharif? Bygg skolor, bygg hälsocentraler, jobba parallellt med befolkningen och utbilda dem i undervisning och sjukvård. Ta tag i de civila delarna och utveckla dem.


Men det ska till kvinnor som sitter mellan varje beslutsfattare innan vi kommer dit. Idag består det offentliga rummet av idel män som lägger planen, och då kommer vissa saker att fattas...


Läs SvD 1, SvD2, DN, Carl Bildt (som var nöjd)som beskriver det ovan

tisdag 26 januari 2010

Massförstörelsevapen och jämlikhet

Debatten om jämlikhet och hur den uppnås debatteras på SvD idag . Det är en oerhört viktig fråga inte bara för Sverige utan även i länder långt ifrån oss.
Därför heter det andra avsnittet i den rödgröna överenskommelsen om "En rättvis värld är möjlig" och här visar vi hur vi ska regera när vi kommer till makten i regeringen igen.
"Kvinnor i konflikter" heter avsnittet och där beskriver vi hur det massförstörelsevapnet som består av massvåldtäkter används för att slå sönder hela samhällen. Kvinnor tvingas bli gravida som ett led i etnisk rensning och blir ofta förskjutna från sina byar och familjer i detta läge. Den kvinnliga befolkningen lemlästas på detta sätt och den inre styrka ett samhälle har i form av kvinnors arbete försvinner. Följden blir att de grundläggande arbetsuppgifter som måste göras i form av att skaffa mat och vatten blir oerhört svåra.
Kvinnor och deras utsatta läge kommer ofta i skymundan i konfliktzoner därför att vi fokuserar på männens arbetsuppgifter, på de militära arbetsuppgifterna. Men det är minst lika viktigt att ha fokus på vad som händer med civil befolkning och speciellt kvinnor.
I vissa länder kan inte heller kvinnor prata med andra än kvinnor och om våra soldater är män så uppstår här ett bekymmer både i kommunikationen men också i informationsinhämtandet.
Trots att vi vet det här sen många år tillbaka jobbar vi inte tillräckligt aktivt för att attrahera fler kvinnor till våra missioner. Här måste tas ett krafttag för att lyfta fram kvinnor i alla situationer och göra det möjligt att öka andelen kvinnor i varje insats.
Hela vår överenskommelse finns på vår hemsida

söndag 24 januari 2010

Sluta jaga sjuka..Fixa jobb åt friska!

Visst säger alla politiker med munnen att de vill ge jobb åt alla. Men sen kommer det till handling och då får vi syna korten. Gårdagens drabbning mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt handlade självklart om jobb, och vi har ju facit där många kan vittna om dagens Sverige där jobben inte står på rad, precis.





Jag hävdar bestämt att man måste se trender och tendenser, men sen måste vi se på var och en av våra innevånare i Sverige. Det ser mycket olika ut när det gäller skolgång, bakgrund, kompetens och fallenhet för arbete. Här måste politiker se till att det erbjudas en solfjäder av olika möjligheter för människor. Nån behöver läsa upp betyg, nån annan behöver ha en praktikplats, nån behöver ratta om hela livet och svänga in på en annan väg. Så ser det ut.





Instämmer med Mona Sahlin om bland annat en fjäder som har lyft och kan lyfta många till oanade höjder: kunskapslyft - låt människor växa i trygghet och gå vidare mot nya mål i livet.





En annan viktig sak som SvD tog upp idag är frivilligheten. Det handlar om fritid och dessutom innehållsrik fritid. Vi har en stor mängd frivilligorganisationer som människor brinner för och jobbar i utan att tjäna ett dugg annat än nöjet att få vara med. Ett antal av dessa hjälper försvarsmakten att besätta de viktiga arbeten som vår försvar behöver. Det kan vara en hundförare, det kan vara motorcykelkunniga, det kan vara nån som kan organisera ett arbetspass under längre tid. Men jag är oerhört tacksam att de finns för när det bränner till så finns någon att ropa på.



Nu tänker Sten Tolgfors ta bort deras anslag för kontorspersonalen och istället ska de mer sporadiskt få söka "projekt". Detta är dödsstöten för försvarsmaktens frivilligrörelse. Vem ska hålla reda på medlemmars adresser? Vem ska sända ut brev? Vem ska planera de otaliga övningar som föregår skarpt läge? Alla vi som jobbar ideellt vet att sånt kräver så mycket tid att det står och faller med några anställda. Här kapar Sten Tolgfors dessa organisationer.



Självklart ska folk ha jobb. De ska också ha en bra fritid med innehåll. Nu visar regeringen att de inte kan ge tillgång till arbetstillfällen för folk och att de heller inte värdesätter de 600 000 personers ideella fritidssysselsättning.



Läs också Peter Andersson och Johan Westerholm som skriver om debatten

torsdag 21 januari 2010

Konfliktförebyggande


Tänk er att få leva i en värld av fred. Det borde vara en rättighet för alla människor i världen. Men det är långt kvar på den vägen. Visst får vi bilder från världens alla hörn där konfliktnivån är hög, men det finns också pyrande eldar som ligger och väntar - ska de slockna eller flammar de upp när som helst med oanade konsekvenser?


Jag får många mail om hoten mot Sverige, fast efter lite resonemang brukar vi bli mer överens om hur bilden ser ut idag. Det är många som hänger med i utrikespolitiken, kollar på nätet och lägger ihop och bildar sig en uppfattning om läget. Det är fantasktiskt bra att den möjligheten finns.


Besökte nyligen Moldavien, ett oerhört fattigt land som idag tillhör "Det östliga partnerskapet" och jag tänker ofta på hur de ska klara att demokratisera sitt land och sitt tänkande. För att bli demokratisk måste de få träna och reflektera, göra fel och inse det, börja om och lyssna, ta nya beslut och ta kliv igen. Vårt stöd består av många delar, vi ska åka dit, de ska komma hit, vi blir vänner, vi lyssnar och försöker förstå, och vi får också en djupare insikt. Ett utbyte som går åt båda hållen.
Bilden är från ett möte i Kiev där jag hade möjlighet att träffa ett antal vitryssar efter valet där som jag fick vara med och övervaka.


Detta är ett exempel på förebyggande arbete. Men i Moldvien svälter man, det finns få saker att sälja och exportera, (förutom vin men då är ju vi restriktiva med vad vi köper in...) och om maskineriet börjar rulla så blir de en naturlig del av Europa. Motsatsen vore förfärlig, om motsättningar ska lösas med andra medel än samtal.


I vår plattform för oss som vill regera efter nästa val har vi kommit överens om ett antal punkter som är väsentliga och den första i det rödgräna samarbetet är Konfliktförebyggande och vikten av detta.

Att få tro och misstro,,,

Igårkväll var jag på ett seminarium och lyssnade på en kille, Dag, som hade snöat in på 9/11. Han hade klippt ihop en massa saker från internet, och han var långt ifrån ensam på nätet som gjort så, och satt ihop film och letat bevis för att det vi såg på TV detta olyckliga datum när så många människoliv gick förlorade i New York. Ibland kändes det som han hade rätt, hur kunde tre byggnader rasa på några sekunder, ibland blir jag tveksam, hur kunde reportern säga att byggnaden skulle rasa när den stod där? Hon måste ha spelat in händelseförloppet o inte fått på kameran? Nåväl, vart mynnade allt ut i?
Jo, i en misstro mot att den som ägde husen hade en dold agenda. (Förmodligen försäkringspengarpengar)

Och att de hemliga organisationer som finns i USA o jobbar för dåvarande presidenten visste om detta. Och ytterligare några organisationer från andra länder..

Men oavsett: Här sitter en massa män (och kvinnor också antar jag) och tittar på filmer, bilder och tabeller utlagda på internet, där flera kan vara gjorda och omgjorda i efterhand.

Vad leder det här till? Ja, igårkväll hamnade diskussionen på en grym konspirationsteori mot USA och fler länder. Till och med Sverige fick en släng av sleven därför att vi "låg i krig" med/mot (?)Afghanistan.

Var kvällen givande? Ja, både ock. Det hade varit bättre med en timme till av diskussion där vi åhörare fick komma mer till tals, men vi enades om att ses igen och prata försvars och säkerhetspolitik istället.

På väg hem fick jag sällskap med en äldre man, pensionerad från flyget, som sa "Nu är jag mer styrkt att det gick till som media sa från början, för det där var för osannolikt, tur att du var där". Men samtidigt när spekulationsteorier inte underbyggs med fakta, när definitioner som ex krig används utan att ta reda på hur det egentligen är så kan mycket bära iväg.

Och då drar jag parallellen med Afghanistan och deras skola där de inte ens får lära sig att tänka kritiskt utan lär sig att rabbla utantill. De skulle nog inte ens ha kommit på att det kan finnas mer än ett svar på varje fråga. Så visst är det bra med vår kritiska skola och vår befolkning som tar reda på och tycker. Men i grunden behövs utbildning även i faktasökning.

tisdag 19 januari 2010

Sälenkonferensen över för denna gång...


Då var det slut för denna gång på årets försvarskonferens. Deltagarna åker buss och sen tåg tillbaka till Stockholm, själv tog jag mig i tid till Riksdagen för att idag på plats kunna lyssna till partiledardebatten.

Mona och hennes samarbetspartner Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) var precis så samstämda som jag önskat. Förhandlingarna har löpt på bra trots alla olyckskorpar, vi har betat av område efter område i försvarspolitiken och blivit överens.


De stora områden vi satt ner foten i är konfliktförebyggande, kvinnor i konflikter, nedrustningspolitik, vapenexport, säkerhetspolitik och försvarspolitik.


Länk till det hela bifogas här


Det som förvånar mig trots att jag borde vara luttrad är mediabevakningen. Alla slog upp om Afghanistan och tillskrev detta stötestenen i att vara överens. Jag instämmer att det är en svår fråga och därför anser jag det helt rätt att vi måste se noggrant på hur våra bidrag används. Är det verkligen det optimala? Därför har våra tre partier kommit överens om att göra en översyn på detta framöver. Ingen vill dra tillbaka truppen här och nu. Men detta var vad media rapporterade om. Men de letar alltid konflikter, vill inte rapportera sakligt för det säljer inga lösnummer...


Åt middag med Nato-general McColl i Sälen, ett litet sällskap var inbjuden att få lyssna till honom ett par timmar ytterligare. Han berättade om hur Nato gör utvärderingar på samma sätt som vi gör i Sverige, med ca 1500 personer som svarar på samma frågor för att se hur inställningen förändras över tid. Här kunde vi utläsa att inställningen till trupp utifrån välkomnas av en större del av den afghanska befolkningen, att de också var trötta på talibaner och önskade en annan ordning och att de vill ha demokrati och fred i landet.

Hans framförande för hela församlingen går att se på Folk och Försvars hemsida.

Den mediabilden är inte heller den vi får i Sverige, men det är väl inte så kul att skriva om verkligheten utan bättre att skriva om nåt häftigt som händer. Sånt gör mig besviken... därför att det gör att vi får en vrångbild av hur det verkligen är. Självklart tror jag inte att någon undersökning kan fånga just den "rätta" bilden av Afghanistan, men det som visas i media just nu här i vårt land är långt ifrån nyanserad. Och den är ofta fångad av en journalist och dennes fotograf...


Vi fick också under mycket förvåning ta del av Expressens reporter Anna Dahlberg, som bjöds upp på scenen för att reflektera över försvarsministerns och ÖBs tal och hon nämnde inte dessa utan ondgjorde sig över nåt helt annat, nämligen socialdemokraterna. Sällan har nåt så snabbt blivit en snackis i salen, alla skakade på huvudet och därmed är hon borta från arenan och även Expressen som använder nån som inte inser sitt uppdrag. För det hade varit bra att hört hennes reflektion om det som sas, men se det fick vi verkligen inte.

måndag 18 januari 2010

Folk och Försvar!

Efter ca 4 timmars bilfärd var jag framme! Klev in i foajen med stora köer för att få rum, hänga av jackan och ta plats. Många välkända ansikten, många glada återseenden och en hel del kramar.
Men vad hände egentligen? Tänker med på försvarsminister Sten Tolgfors tal: Allt var så bra just nu i försvaret, allt hade varit kaos men han hade rett upp det, beställt nya grejor, ändrat strukturen, tagit bort värnplikten och vips hade vi numera (i alla fall snart) ett försvar för Sverige. Man kan ju undra...

När han fick frågan om Folkpartiets utspel i SvD häromdagen (se tidigare blogg) så svarade han att "regeringen var enig i frågan om budget för Sverige" och satte upp ett bestämt ansikte mot kameran.

Underligt, så många gånger som han kritiserat oss för att ännu inte fått en gemensam budget med våra samarbetspartier (V) o (MP). Men i "hans" regering är det fullt möjligt?! Det måste ju ligga allvar bakom (FP)s utspel när både partiledare Björklund, Allan Widman, talesperson i försvarsfrågor o Birgitta Olsson, talesperson i utrikes, säger att det svenska försvarets anslag och storlek måste öka dramatiskt.

Sen var det prat om Solidaritetsklausulen och dess innebörd med efterföljande scenario. Vad händer om ett närliggande land blir anfallet? Vad gör Sverige? Tankvärt men för långt.

Ja, ja, det mesta är sig likt. Idag ser jag fram emot att Mona Sahlin ska stå på scenen. Det verkar som att alla ser fram emot det...

fredag 15 januari 2010

Folk och Fövrsvar: mina förväntningar...


Det dra ihop sig till Sälen och Folk och Försvar. Har slängt fram tjocktröjan på sängen, funderar över vad jag behöver för kläder i år...

Men vad står på programmet?


Försvarsminister Sten Tolgfors inleder med att prata om vår Försvars- och Säkerhetspolitik. Hoppas att han där här gången är så säker så han slipper läsa innantill. Det har ju inte hänt förr så det vore lite spännande. Men de har nog fullt upp att komma överens i "De fyras gäng" inför valåret så han har nog förhållningsorder. Med tanke på vad Folkpartiet ansåg igår om försvarets framtid blir det nog lite svettigt...


En som jag ser fram emot att lyssna till är Urban Ahlin. Han har aldrig ett papper...han vet ändå och brukar trollbinda oss från första ordet. Enormt kunnig, känner många och är genomreflekterad. Han ska prata om Afghanistan, vårt nationella försvar och solidariatetsklausulen, fast är det fler på scenen men de är också värda att lyssna på: Peter Eriksson, Göran Lennmarker, Birgitta Ohlsson och Lars Ohly. Tyvärr är programtiden lite för kort för dessa intressanta personer.


Sen kommer Mona Sahlin! Hon ska också prata om utrikes- och säkerhetspoliltik. Med hennes resor på senare tid ska det bli mycket intressant att höra vilka slutsatser hon drar.


Frågor som Afghanistan, NATO och försvarsindustrin ligger också högt på min lista. Är inbjuden till en mycket liten middagsbjudning på måndagkväll tillsammans med general Sir John McColl, Deputy Supreme Allied Commander Europe, NATO och ett par till personer. Toppen att få diskutera NATOfrågorna lite mer informellt.


Innehållsrikt program, intressanta debatter och att träffa de som rör sig inom försvarspolitikens område gör att jag återigen ser fram emot dessa dagar. Enda nackdelen är att det tar tre timmar att köra dit - fast de andra åker tåg och buss och det tar betydligt längre tid för dem!


På söndag börjar det...

torsdag 14 januari 2010

Hotbilden idag...


Nu har Folkpartiet vågat säga vad de anser om Försvaret! Idag i SvD säger Jan Björklund, Allan Widman och Birgitta Olsson att Sverige måste stärka sitt försvar. Mycket intressant. Med Jan Björklund, förmodligen på rätt plats (äntligen, låt skolan vara!) så skissar de tre upp en bild där vi ska försvara Gotland, Östersjön och luftrummet och dessutom ha 5 brigader inom armen.

Hur kunde då Björklund låta chefen Borg rusta ner så till den milda grad...?


Ryssland nämns som nation där de kommer till slutsatsen att vi nått till en vändpunkt. Återkommer strax om detta.


Försvarsberedningen, (FB) tillsatt av regeringen för länge sen, med uppgift att ta fram det aktuella läget vad gäller säkerhetspolitiken, måste anses som förlegad metod. I FB fick varje riksdagsparti utse en person samt en politisk ordförande som ledde gruppen. Mycket fria mandat gavs. Självklart var det kvalificerade personer som fanns i gruppen, men många av dem arbetade inte med säkerhetsfrågorna dagligen. I Försvarsutskottet, (FöU) vi folkvalda, fick vi rapporter från FB med långa mellanrum, klart konstaterade åsikter "att så här är läget just nu".


Ibland tyckte vi inte som dem....men regeringen (oavsett färg) har hänvisat till dem. Därför sa Anders Borg att vi kunde ta bort ytterligare miljarder från försvarbudgeten för några år sen.


Men nu verkar nåt annat hända...


Vad gäller Ryssland är de på väg, fast vägen är fortfarande lång för dem att gå. De planerar i år för 700 000 värnpliktiga, 200 ytterligare som är frivilligt specialutbildade och ytterligare

160 000 ska utbildas speciellt. Armen ska vara kompakt, lättrörlig och stridsduglig har presidenten sagt. De har fått 700 nya forden den här veckan, varav 600 är lastbilar, de har misslyckats med provskjutning av sin u-båtsbaserade kärnvapenrobot och väntar med nästa försök till sommaren, de planerar att inköpa 20 transportflygplan (världens största serietillverkning av lastflygplan finns i Ryssland), attackubåten Nerpa är tillfälligtvis inom ryska marinen igen efter olyckan och ska sen leasas till Indien och deras vapenexport ökar för 10:de året i rad till 8,5 miljarder USdollar. (Alla uppgifter kommer från öppna källor i Ryssland)


Vem reflekterar över vad det här betyder för oss?


Jag anser att FöUs uppgift är att ta in de här tillsammans med allt annat som andra länder gör, grubbla och fundera politiskt: Vad kan detta betyda för oss? Hur ska vi göra då? Vad behöver vi ändra? Frågan hör hemma i FöU och inte i en tillfällig ihopsatt FB. Det handlar inte om att ge en ögonblicksbild utan att ständigt följa omvärlden och reflektera över vad som händer.


Svaren som vi kommer fram till måste tas fram i samförstånd med alla partier. Mona Sahlin har sträckt ut handen flera gånger och påtalat detta, men ännu ingen reaktion.


Vi får väl se om Folkpartiet med Jan Björklund i spetsen kan ändra på chefen Borgs inställning.



tisdag 12 januari 2010

Inte Nato igen....!


Brännpunkt i SvD får fd riksdagsledamot Annika Nordgren Christensen och överste Ulf Henricsson, pensionär kräva att en utredning ska tillsättas för att se vad ett Nato-medlemsskap ska innebära för Sverige. De vill ha svaret förutsättningslöst, men hela artikeln syftar till att det är bäst för oss att gå med i Nato. De påstår dessutom att eftersom Finland redan utrett är de förmodligen på väg att söka medlemsskap. När jag läste den utredningen för en tid sen fick jag uppfattningen att Finland insåg att de inte behövde Nato....




För Sveriges del är det likadant: Till och med Nato anser att vi som land utanför, endast allierad gör mer nytta än om vi fanns som fullvärdig medlem. Hur är det möjligt? Jo, FN ger ofta Nato i uppdrag att vara ansvarig för missioner då FN själv inte har militära styrkor. Ibland ses Nato som fiende i sig och då kan de länder som står utanför vara de som får balansera uppdraget. Att vara alliansfria är då till fördel.




En annan del i det hela är att försvarsbudgeten idag är ca 1,3% av BNP. Natos medlemsskap kräver ca 2.2% även om många hävdar att flera länder inte kommer upp i de siffrorna. Men vi är kända för att vara ett land som håller ingångna avtal vad det än gäller, så vi fuskar inte. Och jag har svårt att tro att svenska folket idag skulle vilja höja anslagen till försvaret med så pass många kronor. Summan i pengar idag är som vanligt runt 40 miljarer, och höja med 59% som ska tas från annan verksamhet är orealistiskt.




Natos uppgifter idag varierar: som en rest från kalla kriget reste de sig och under de förfärliga händelserna i Bosnien var de den enda kraft som snabbt kunde sättas in. Men idag finns även EUs stridsgrupper, vältränade och ständigt färdiga att dra ut i världen, fast än har det ju inte hänt....och då måste man också fundera över vem som bidrar som mest till Natos budget: och det är självklart USA som då också till stor del kan bestämma villkoren.




Vår nye "utrikesminister" i EU, baronessan Catherine Asthon. kommer att leda våra ministrar i EU genom samtal. Låt oss se vad det leder till. Förhoppningsvis kan EU då komma överens om att lösa de knutar som våra stridsgrupper hindras av för att fara till de oroshärdar i världen där de kan göra skillnad på liv eller död. Det gör inte ett medlemsskap i Nato.
Läs även "Mitt i steget" av Johan Westerholm

söndag 10 januari 2010

Skuldberg...!

Läser idag om skuldberget i Aftonbladet. Funderade under mitt besök i Turkiet om det finns ett behov av alla dessa handväskor som jag kan se i alla affärer. Det fanns de traditionella i skinn, de konstgjorda som inte känns bra och efterapningarna på de dyra märken som trendsättarna eftersträvar.
Själv är jag helt ute...visst äger jag några handväskor, men förhållandevis inte så många och när de är utslitna försöker jag slänga dem...

Men att se alla dessa affärer och fundera över hur de får kunder som dessutom handlar övergår mitt förstånd. Hur kan människor vilja äga så mycket? Hur kan människor låta sig luras av köplust? Och vart förvarar de allt? Och hur vill de lägga pengar där? Och har de råd? Och kan verkligen några sätta sig i skuld för att få äga? Och vad händer med USA och dess innevånare som inte har jobb och kan betala sina hus? När kommer nästa bankkris?

Och minister Odell retar sig på bankbonusar...SvD Han om någon har väl makten att ta itu med saker om det är så att han vill?

Julen som vi nyss lämnade bakom oss innebar ett beslut: Inga julklappar! Istället spelade vi julklappsspelet med nyttiga saker för max 30 kronor med våra ungdomar o respektive. Riktigt kul! Och väldigt lite julklappspapper...

Läser i min ortstidning Söderhamnskuriren, sidan 28 (går inte att länka) om hur sopor ska sorteras. Julklappspapper läggs med kartong, snören i vanliga sop0rna för att eldas. Trasiga dricksglas paketeras förslagsvis i mjölkförpackningar o läggs också i vanliga soporna, annars förstörs glasinsamlingen om de hamnar där...

Undrar hur de gör i Turkiet?

Tänker på en resa till New York, där jag fick möjligheten att besöka FN under ett par veckor. Bodde på ett lägenhetshotell mycket nära skrapan, hade sällskap av två små möss hela tiden. Med tanke på deras sopsystem förstår jag mössen! Alla sopor lades i svarta säckar, ställdes ner i förråd och togs ut på gatan ett par dagar i veckan. Inte undra på att mössen hade julafton varje dag.

Tänker också mycket på hur vi lever egentligen, vad är det viktiga i livet? Fri från värk, mat på bordet och möjligheten att välja (bort) känns viktigt just nu...och att solidariskt släcka strömmen där den inte behövs, ljusstakar, myslampor och annat. Även om jag har bundet avtal så är det många som inte har det...och elen ska räcka till alla....