Åsa Lindestams blogg: januari 2014

torsdag 30 januari 2014

Varför är det så farligt med budgetunderskott?


Vi socialdemokrater värnar välfärden. Vi vill ha en bra förskola och skola, god äldreomsorg och ett samhälle för alla. Det kräver stabila finanser för staten. Vi vet att varje gång det brister och svångremmen dras åt så är det våra minsta, våra mest sårbara som drabbas. Ordning och reda i statsfinanserna är grunden för att kunna investera i jobb och välfärd. Regeringen höll ordning på statsfinanserna under tiden det var stor finanskris. Det var bra, men nu har läget förändrats.
Sedan 2006 har regeringen sänkt skatten med 130 miljarder kronor. Moderaternas partistämma nyligen beslutade om ytterligare 35-40 miljarder i skattesänkning.

Ekonomistyrningsverket har strax innan jul synat finanserna. Det var ledsamt att läsa. När alliansen tog över 2006 fanns ett överskott på 65 miljarder kronor. I år förväntas ett underskott på 87 miljarder. Skillnad: 152 miljarder sämre på 8 år.  Senast det var så stort var 1996, då dåvarande regering fick städa upp efter Bildtregeringen 1991-94. Vi har gått från +2,2% till -2,3% underskott i statsfinanserna. Enligt EUs stabiliseringspakt får inget medlemsland understiga 3,0%.  Men vi är på god väg dit.

fredag 24 januari 2014

Härligt positivt besked!


Lindestam tvåa till riksdagen

Åsa Lindestam från Söderhamn står näst högst på Socialdemokraterna Gävleborgs lista till riksdagsvalet.

Överst står Raimo Pärssinen från Gävle. Åsa Lindestam har suttit i riksdagen sedan 2002, och är ledamot i försvarsutskottet och OSSE-delegationen (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Andra hälsingar som står högt upp på listan är Per Svedberg från Hudiksvall, Jenny Breslin från Ljusdal och Kristoffer Lindberg från Bollnäs. Listan är framtagen av Gävleborgsdistriktets valberedning och måste godkännas av distriktets årsmöte i Gävle i slutet av mars.

 

Skrivet av Tobias Bernander, publicerat i Hela Hälsinglands tidningar
 
(Så nu får ni alla hålla tummen att det går vägen på Disktriktkonferensen!)

torsdag 23 januari 2014

Kvinnocenter i Tadjikistan

Här ställs vi inför att tänka nytt!
En vacker resa i en dalgång tar oss till Kvinnocenter som ligger en dryg timme söderut från Dushanbe. Böljande kullar, människor efter vägen och en och annan åsna ser vi trots regn och stundtals dimma.
När vi kommer fram möts vi av föreståndare och de kvinnor som arbetar på centrat men även av några unga flickor som numera får vara där några dagar, veckor eller månader för att kanske starta ett nytt liv.

Vi får veta att döttrar gifts bort och ingår efter giftermål i den nye mannens hus. I huset finns nästan alltid storfamiljen, flera generationer bor tillsammans. Ålder för giftermål är enligt lagen 18 år men på vissa hålla gör man religiösa ceremonier där man gifter bort döttrar tidigare därför att familjen oroas av ogifta döttrar och livförsäkringen är att ha en man. Men den religiösa ceremonin duger inte för staten, så om mannen dör eller emigrerar står kvinnan utan skydd från familjen
Centat jobbar hårt med att få familj med döttrar att förstå att man även måste ha en statlig vigsel som är den som ger arvsrätt och status som fru. Och barn som föds registreras tidigast när de blivit 4 veckor men ibland inte då heller - och då finns de inte.

När mannen, vilket ofta händer, emigrerar till mestadels Ryssland blir svärmor överhuvud. Det är ett mansunderskott på grund av kriget. Svärmor äger rätt att besluta över svärdöttrar, de kan tvingas leva under slavliknande förhållanden. Om svärmor säger att kvinnan inte får lämna huset är det så, om hon inte får ha egna pengar eller gå skolan så är det vad som gäller.

Rangordningen är hård i landet och bygger starkt på familjen. Den absolut sista utvägen är skilsmässa. Långt innan kommer självmord och det är mycket vanligt.

Svärmor kan också bestämma när det är dags för son o sonhustru att skaffa barn...

Kvinnocenter får pengar från OSSEs mission som ger en liten slant. Den räcker till lön för föreståndare, psykolog och advokat. Dessutom har centrat kvinnor som lär ut sömnad och data fast mest som ursäkt för vissa kvinnor för att få komma hemifrån. Men de berättar stolt att vissa kvinnor har fått jobb inom administrationen på kommunhus eller på lokala skolan. Pengarna räcker inte till hyra. De tar emot ca 600 kvinnor till centrat per år men jobbar mobilt med ytterligare 1000 kvinnor i omnejden.

När vi ska gå uppför trappen måste vi gå en och en, den håller inte för fler kilo. Vi går försiktigt uppåt, blir inbjuden till ett rum där vi ska få te. Men el finns bara på morgon o kväll, en timme vardera, så vi tackar artigt nej och sätter oss i det utkylda rummet med tekannan som är iskall och får kvinnornas berättelser.

Dem ska jag skriva mer om i tidningen Morgonbris.

Leran täcker gatan utanför, en brun lera som just nu är kladdig på grund av regn. En ko går ensamt förbi och tittar med trötta ögon på oss. Hon verkar veta vart hon är på väg, men hon gör sig ingen brådska.

Byn har inget vatten, källan har torkat ut för många år sen så allt måste inhandlas från närliggande byar. Inget kan heller odlas för att hjälpa upp tillvaron.

Jag undrar hur de klarar av att bo där, att tvätta, handla, bada och hålla sig ren, rent ut överleva, men kvinnorna är hela och rena. De verkar njuta av vårt besök, vill prata och visa om än först med lite blygsel. Några provar toaletten men rekommenderar att vi som absolut inte måste försöker avstå. Jag hör till dem.

När döttrar inte kommer till skolan knackar kvinnor från centret dörr och lyckas oftast övertyga om vikten av skolan. Det kan ha gått månader från förra skolbesöket men de övertalar och övertygar. Jag inser att det motstånd som finns mot kvinnofrågor i Sverige är en ljum sommarfläkt jämfört med vad dessa kvinnor genomlever.

I bussen hem beslutar vi om en insamling för att ge dem ytterligare en symaskin - fast de har ju bara el 2 timmar per dag!

onsdag 22 januari 2014

Tadjikistans President och Utrikesminister

För att få möta dem ombeds vi lämna mobiler och Ipads i bilen. Presidenten t o m bestämmer att antalet som får träda honom är max 8 förutom ambassadör, chef för OSSE och tolk. Och vi är 9...
Lottdragning, jag förlorade inte.

Lämnar allt i bilen för möte, först med utrikesministern. Han heter Aslov Sirojidin Muhridinovich. Han omges av ett antal män, får ingen uppfattning om vilka de är. 
Han överlämnar ordet snabbt till oss efter välkomnande, vilket vi uppskattade. Våra frågor handlade om  ekonomin och framtiden, om vilka problem han ser och Aslov svarar energiberoendet, kommunikationssystem från vägar o järnvägar till IT och matsäkerhet.
Han beskriver vattenfrågorna som de delar med grannländer som använder 8-10 ggr mer vatten per kvadratkilometer än Tadjikistan. Ett avtal på väg med Pakistan kommer förmodligen i sommar. De behöver verkligen el!

Aslov snuddar vid miljöfrågor och säger att vatten är bra istället för andra elkällor. De är även oroliga för vad som händer med grannlandetö Afghanistan när Nato nu försvinner. Instabilitet är inte önskvärt.

Nytt skattesystem på lokal nivå är på väg, han säger att korruptionen är besvärlig och att de försökt höja löner varje år för att motarbeta detta. Låga löner ger korruption.

Vi frågar om kvinnofrågor och vår gruppledare Kent Härstedt beskriv Sveriges historia där vi gått från fattigt land styrt av några män till att sida vid sida med kvinnor bygga upp samhället. Aslov berättar om ett projekt som presidenten satt fart på om kvinnor på landsbygden. 

Vi diskuterar migration och arbetskraft som arbetar i Ryssland och deras arbetsmiljö. Han säger att bra avtal är på väg. Migrationen är hög, män söker sig utanför Tadjikistan för att tjäna pengar och i bästa fall sända hem dem till familjen. 

En diskussion om trafficking avslutar vårt samtal.

Han känns uppriktig, erkänner att de har stora utmaningar, kanske de kan förändra på 5 år elle på 10 år men allt kan inte ändras på en gång. Utbildning är viktigt och många vill utbilda sig, men alla får inte plats. Eller har råd. Eller kan inte åka buss till skolan. Eller har inte råd med skoluniform. Eller böcker. Men det säger han inte, men vi vet och han vet att vi vet. Så de har en lång väg att vandra...

tisdag 21 januari 2014

En spännande tripp i de Tadjikistan bergen

Tadjikistan bjuder på ett omvälvande landskap, höga berg och vackra dalar. Är tacksam för gårdagens utflykt så jag fick njuta varje sekund av vår färd till Khoja Obigarm, ett fjäll med djup snö och stor aktivitet. Vi for 1800 m upp över havet på små stigar. På väg dit önskade jag att vi haft snökedjor på jeepen och på vägen ner igen hade vi det.

Orsak till besöket var OSSEs vinterträning av gränsvakter från mestadels Afghanistan och Tadjikistan. 
Vi deltog efter kort genomgång och presentation av vad som förväntades i en fjällklättring där deltagarna fick utrustning för att överleva några dagar, nedgrävda i snön. De täckte igen spår genom att även forsla snö och med deras utrustning kunde de forsla skadade vid behov till närmsta sjukstuga.
Kursdeltagarna samsades gott, unga killar runt 20-25 år som var intresserade och ville nåt mera med sitt liv.

På frågor om vad som hände sen berättade de att de utbildar sina kamrater på hemmaplan i sin tur. Självklart var de i behov av mer pengar, den utrustning de sände hem med de utbildade afghanerna var knapp och billig. Men de lärde sig att använda minimalt med pengar eftersom det är en bristvara.

måndag 13 januari 2014

Stefan Löfven och säkerhetspolitiken

Idag har jag lyssnat till vår blivande statsminister. Han visade på några korta minuter hans resor runt om i världen och hur han ser säkerhetspolitiken för Sverige i förhållande till dessa länder. Handel o avtal med länder, mänskliga rättigheter och stöd i solidaritetens tecken, allt hann han med. 

Och att han dessutom uttalar förtroende för oss partikamrater i de beredningar och utredningar vi sitter i visar på att han tar detta på största allvar. Vi i försvarsberedningen nämnde han "kommer med mer detaljerade uppgifter om hur försvarets ska utformas och få kosta", den utredning som jobbar med vapenexport är han beredd att stå upp för om de kan nå en enig lösning där exporten blir mer reglerad och transparent.

Vi i försvarsberedningen har ett nära samarbete med Stefan, vi har regelbundna möten med honom där vi berättar, diskuterar och analyserar om hur vi ska gå vidare. Och förtroendet känns bra!

Det ger kraft och lust att fortsätta, inspiration också att fortsätta lyssna på de övriga partiledarna häruppe i Sälen!

söndag 12 januari 2014

Vad håller statsministern på med vad gäller Folk och Försvar?

Nu hade Fredrik Reinfelt, även min statsminister, chansen att vända tillbaka till moderat försvarspolitik. Men han tog inte den möjligheten.

Istället fick vi en utflykt över allt som kan hända överallt i världen. Dessutom påstod han att "failed states" inte har nån svensk översättning men jag trodde vi använde "sönderfallande stater"

Hans framförande gick ut på att allt är mycket bättre nu, förr var det riktigt dåligt. Men i twitterflöden kunde alla se att ingen trodde honom, utom möjligen de närmaste politiska försvarskamraterna(M).
Alla vet ju att personalförsörjningen är ett riktigt sorgebarn, att materialet behöver beställas och betalas, att allt behöver övas för att fungera - vilket inte riktigt görs - och då faller förtroendet.

Dessutom stannade han inte för journalisternas frågor...

Och när Hägglund (KD) klev upp på scenen så berättade han en helt annan historia som inte stämde med statsministern. Hur ska de då komma överens om verklighetsbilden?
Och dessutom har de kritiserat oss för att inte vara eniga i opinionen..

Upp ur sandlådan, kavla upp ärmarna och gör breda blocköverskridande överenskommelser så kan vi lösa mycket!

lördag 11 januari 2014

Säkerhet och framtid

Hotbilden mot vårt svenska samhälle förändras över tid. Hotbilden är betydligt mer komplex och diffus idag jämfört med kalla krigets dagar. Vissa länder i närområdet rustar ner sitt försvar medans andra rustar upp. Det måste vi i Sverige förhålla oss till.

Dagens svenska försvar brottas med stora bekymmer. ÖB sa i Sälen på Folk och Försvars konferens i fjol att vi klarade av att stå emot en vecka vid ett angrepp. Vi har gått från värnplikt till ett försvar som ska finnas tillgängligt, ett insatsförsvar. Vi förlorade värnplikten med några få rösters övervikt. Men det är inte lätt att rekrytera personal idag. Vi har avhopp på 20 % bland heltidsanställda yrkessoldater.

Vi ska numera ha tidvis anställda soldater också. De ska ha ett civilt arbete och ibland tjänstgöra halvårsvis åt försvaret. Här har vi stora rekryteringsproblem. Vilken arbetsgivare vill ha någon anställd som försvinner halvårsvis?

Personalkostnaden ökar med en yrkesarme vilket innebär att annat får stå tillbaka.

 Material förslits och ersätts inte i nödvändig omfattning.

Förnyelse av material behövs men det innebär att vi får färre användbara enheter. Ett exempel är stridsvagnar och deras uppgradering.

Viktiga materialprojekt skjuts upp på framtiden.

 Insatsorganisationen IO14, beslutad av riksdagen, kan inte realiseras. Riksrevisionens rapport i veckan kritiserar regeringen för att inte nå upp till detta beslut, precis som vi socialdemokrater sagt hela tiden

 Och nu ska ytterligare besparingar genomföras på 500 miljoner kronor. Det riskerar den militära förmågan.

 Vi socialdemokrater vill hitta lösningar över blocken.

Vi vill samarbeta med alla nationer runt Östersjön. Förhållanden i Östersjön har förändrats och vi vill hitta samarbeten i Norden. Vi noterar utvecklingen med en successivt starkare förmåga i Ryssland. Vi måste förhålla oss till denna realitet och alltid sträva efter fred och stabilitet.

För att skapa stabilitet inom det svenska försvaret fordras breda blocköverskridande uppgörelser. Vi socialdemokrater är mer intresserade av att ta detta ansvar. Försvaret är inget särintresse.

 

Åsa Lindestam

Försvarsutskottet (S)